A Custer Girl

Idag fick jag också reda på att det var sista gången jag och Matilda skulle träffas över huvud  taget innan USA, som jag skrev innan så skulle vi säga hejdå den här veckan men jag trodde jag skulle lyckas att få Mamma och Pappa att åka hem en dag tidigare, vilket dem inte var så glada över.

Så vi träffades en stund, eller ganska länge, och vi lyckades hålla oss från att gråta tills det blev sista kramen, då brast det!!!

Det kändes så overkligt, att vi skulle säga hejdå där och sedan gå iväg åt olika håll, nej det går inte att föreställa sig!!

Men försök tänka er in i situationen (även fast ni ine kommer lyckas). Ni ska säga hejdå till er allra bästa vän, i kommer ite se varandra på ett helt år och sedan när ni kramats en allra sista gång, se henne/honom gå bortåt!!

NEJ, som sagt, DET ÄR OFÖRSTÅLIGT!!!!!!!!!!!

JAG ÄLSKAR DIG SÅ HIMLA MYCKET, MIN UNDERBARA MATILDA OCH DU FINNS ALLTID HOS MIG TROTS ATT VI BEFINNER OSS PÅ OLIKA SIDOR AV JORDKLOTET!!!!!

Du tillhör miig, BARA mig!!! ♥♥♥♥